Plötsligt händer det!

Snacka om helomvändning i humöret idag.

Har sovit otroligt dåligt senaste natt, bara vänt och vridit mig och drömt en massa konstiga drömmar. När jag vaknade när sambon skulle åka i väg, kände jag genast att det här blir ingen bra dag. Konstigt hur man kan få såna känslor genast man vaknar. Hela förmiddagen var jag på riktigt pissigt humör. Tänkte mig en lugn länk i sakta tempo, istället fick jag en jobbig länk med en trotsig hund. Waylon har vissa dagar när han bara trotsar och är riktigt omöjlig (t.ex. biter på allt han kommer på). Längtar just nu tills han blir en vuxen hund.

Ja, nu kom jag ju av mig lite här. Just när allt kändes som värst fick jag ett telefonsamtal. Inte vilket som helst, utan jag blev erbjuden ett jobb! Blev så nervös när jag såg varifrån samtalet kom, hoppas jag inte lät alltför konstig. Mitt i allt stod jag och hoppade jämfota i vardagsrummet (ja, på riktigt) och det kändes som hundra stenar föll från mina axlar. Har ju gått och väntat i två månader på svar från de ställen jag sökt till och tackat nej till tre sommarjobbserbjudanden här hemma.

Nu återstår det då att fundera, sa nämligen åt kvinnan att jag ska låta det sjunka in lite och höra av mig igen. Fast det blir nog säkert detta jobb, finns inte mycket att fundera på egentligen angående jobbet, bara såna där praktiska saker som jag vill ha lite hum om före jag tackar ja.

När saken är klar, kan jag berätta mera om tjänsten..

Society, I hope you're not lonely without me

Det här är en bild på en man som hette Christopher McCandless, som levde mellan 1968-92. Efter college bestämde han sig för att bege sig ut på sitt livs resa. Han började med Arizona, Kalifornien och Mexiko, sen fortsatte han mot Alaska. Han drömde om att leva av naturen utanför civilisationen. Med sig hade han en anteckningsbok  för att skriva ner sin fysiska och andliga utveckling. Mitt ute i vildmarken hittar han en gammal övergiven buss där han slog sig ner. I ett skede försöker han återvända till civilisationen men märker att han inte längre kan komma sig över floden. Det slutar med att han svälter ihjäl i bussen. Bilden togs utanför bussen av honom själv före hans död. 

Hur kommer det sig att jag skriver om detta? Jag såg för några dagar sen filmen som gjorts om Christopher, Into the wild. Blev både inspirerad och ledsen av filmen, speciellt ledsen över att han dog som han dog. Ensam. Men visst ser han glad ut på fotot?

Själv skulle jag också vilja göra en liknande vandring. Med så lite som möjligt, med sällskap. Förberedd, påläst. Känna friheten. Uppleva naturen på riktigt.

Att prova på nya maträtter

Det blev ett besök till Amarillo idag. Vi tänkte i bilen om vi skulle prova på något nytt ställe men eftersom vi inte kunde bestämma oss så blev  det Amarillo då. Inget fel med det heller!

För första gången så valde jag att äta vegetariskt. En vege burrito. OBS! Jag har inte tänkt bli vegetarian. Dock har jag insett att det behöver inte innehålla kött alla gånger för att det ska vara gott. Dessutom så gillar jag att prova på nya maträtter, jag är inte en sån som väljer samma sak varje gång. Ja, maten som jag åt, det var riktigt gott!

Efter maten strosade vi runt i några butiker inne stan och körde sen till Suvikirppis. På loppiset var det så mycket folk, blev bara en blixtsnabb visit. Det gick som inte att gå och se sig runt i lugn och ro, jag blir också så stressad när det är trångt och mycket folk. Så där så att jag bara vill köra armbågen i folk. Med andra ord var det bättre att åka hem.

Beautiful cover

21 feb.

Hoppas gårdagens besök hos massören hjälper min sjuka nacke och axlar. Åtminstone så har jag varit ordentligt trött efter besöket och nu gör det lite ont. Men tydligen ska det va så? Att man blir trött förstår jag om en del av spänningen släpper och musklerna slappnar av.

Idag ska jag och sambon och äta till stan (blev inget av det förra helgen). Kanske besöka loppis på samma gång vi är i stan. Och jag har ledig helg! Har jobbat tre-fyra helger nu i rad och efter denna fortsätter det i samma stil med flera helgers jobb. 

When the night has come, and the land is dark and the moon is the only light we'll se. No I won't be afraid.

 Åh, vad glad man blir! Fick hem mitt senaste vinylfynd från Ebay idag. Soundtracket till en av mina absolut favoritfilmer. Stand by me. Mycket bra film med mycket bra soundtrack.

Fredagsmusik!

STOPP!

Stoppa pressarna! Typ.

Nu är det dags att drägla över Ragnar och sen Lagerthas snygga hår igen. Vikings S03E01 ute nu!

Pain

Vaknade upp på glatt humör idag och dagen började bra, sådär som det brukar. Någonstans under förmiddagens lektion kom smärtan tillbaka i nacken/axlarna. Resten av skoldagen gick ändå helt okej men när jag kom hem alltså, vilket obehag. Inte precis smärta som aj aj, utan det känns mera som någon skulle trycka ner axlarna hela tiden. Musklerna mår inte bra. Mitt humör har varit allt annat än bra. Vilken tur att jag har tid till massören i morgon, äntligen!

#musicthrowback pt. II

Nu börjar jag med musiken som var poppis runt tiden när jag började skolan, dvs 1997. Då satt jag också som fastklistrad framför det gamla tv programmet Voxpop och den tyska musikkanalen VIVA. Mellan 97-99 var det mycket Aqua och Spice Girls (det senare nämnda retade ena systern mig mycket för, haha).

Mycket roliga minnen som dyker upp när man lyssnar på en massa gamla låtar. Det blev mycket bandande på kassetter från radion. Satt och väntade på X3M listan och var beredd på knapparna, samtidigt var man sur när prataren i radion i kunde spela en hel låt utan att prata mitt i eller i början/slutet.

Jösses vad vi mimade till alla möjliga låtar och låtsades att det var vi som sjöng på en stor konsert.





När jag såg den här musikvideon på tv drömde jag mig bort, att det var jag där under palmerna.

 '
När det kom till Bailando videon trodde jag att hon färgade håret otaligt många gånger i videon, fattade liksom inte peruken.
 

Daze minns jag spelades i slalombacken i Vörå när vi var dit från skolan. En gång hade jag en tamagotchi, hann bara ha den några dagar. Min smarta lillebror på typ två eller tre år satte den på en varm köksplatta så att den smälte. Och ingen ny fick jag. Surt!!

 

Egoboost

Fem saker jag är bra på

Multitaska. Skoja till det. Läsa människor. Lyssna. Köra bil.

Fem saker jag gillar med min kropp

Att den fungerar som den ska. Längden, 172 cm. Mina mörk bruna (nästan svarta) ögon. Att jag har ett starkt immunförsvar (om det nu passar in här, men det tycker jag att det gör) Ärren från diverse olyckor som liten, bakom varje ärr finns en liten historia. Kroppens förmåga att reparera sig själv.

Fem saker jag är stolt över

Att jag är stark och vågar prova på nya saker. Mitt val av yrke. Att jag snart är färdig med min andra utbildning. Mina tatueringar. Att jag satsat på min egen hälsa (och inte bara andras) och kommit långt.

Fem saker jag är tacksam för

Min familj (sambon medräknad där) och vänner. Att jag har tak över huvudet. Att jag fått en bra uppfostran. Att jag fått växa upp på landet med mycket djur runt mig (hästar, katter, hundar, höns och kaniner hemma hos oss). Att jag är jag och att jag är frisk.

En bättre söndag

Den här dagen har varit bra. Mycket bättre än gårdagen och fredagen.  Mina muskler i nacken har krånglat till det en del för mig, blir nog ett samtal till massören i morgon som prio nummer ett. I dag har jag också sprungit mina 10 kilometer, nu har jag en tid att utgå ifrån och förbättra tills loppet i sommar. Fastlagsbullar slängde jag i hop tidigt i morse, tog sen mina 18 bullar och bilade hem till mor och far. Där bjöds det på klimpsoppa (jag åt hemma före, klimpsoppan är inget för mig) och sen mina bullar till efterrätt.

Nu är det bara att borsta tänderna och kasta sig i säng. Ny dag i morgon. 

#musicthrowback pt. I

Med inspiration från Mimmis blogg, tänkte jag också skriva några inlägg om min musikhistoria.

Musik är en väldigt stor del av mitt liv och jag vill minnas att jag är uppväxt i ett hus med mycket musik från många håll. Många olika sorter, från mina tre äldre syskon och min mor (min far, långtradarchauffören var mest på vägar utomlands under den tiden). Mest minns jag min äldsta syster som spelade en massa Nirvana (och liknande) som hon hade spelat in på kassett, min äldre bror blandade Eddie Meduza med någon slags dansbandsmusik (åt det hållet, men inte helt). Min andra syster spelade såna som Drömhus osv. mera åt det poppigare hållet. Mamma spelade mycket sjuttiotals musik, hennes favorit var CCR (Creedence Clerwater Revival).

Den här låten av Dr. Alban tyckte jag tydligen mycket om och vrålade med före jag kunde prata ordentligt. Så sägs det.

Och så var det helg åter igen

Tror blogginspirationen försvann i samma veva som skolmotivationen. Har verkligen varit off internet den senaste veckan, skönt det också. När det gäller skolan så är det bara att sätta i högsta växeln och köra full gas ända till maj, finns liksom inget annat val. Det är grejen med att sitta still vid en skolbänk om dagarna som jag inte riktigt pallar längre, huhu.

Nu är det ändå helg och det sista jag ska tänka på under helgen är faktiskt skolan. Idag kom sambon hem med två knippor tulpaner och en ny ljuslukta åt mig. Hihi. Det är sällan jag får blommor så det uppskattas. I morgon är det kvällsjobb som gäller men på söndag, då ska vi äta bättre (i alla fall dyrare) mat på stan och sen på bio. Hade tänkt mig 50 shades, men jag kan väl inte dra med gubben på det heller? Å plågas. (Tycker också absolut att det borde ha varit Charlie Hunnam som skulle ha spelat Mr. Grey). Såheså.

Veckan på stickan

Så var det åter igen söndag och jag har en halvt jobbig vecka bakom mig. Att sitta stilla på skolbänken lockar inte alls. I helgen har jag jobbat och idag har vi firat mitt äldsta syskonbarn som fyllt nio år. Alltså på riktigt, vart har nio år tagit vägen? Vad gjorde jag själv för nio år sen? Förutom att stå vid grillen i Vörå och tjuvröka på rasterna i högstadiet..

Om man hade frågat mig då, i den åldern, var jag skulle befinna mig idag, hade jag nog svarat att vid dagens ålder kommer jag nog säkert att ha två barn o.s.v. Oj, så lite man visste om världen då.

Fredagsmusik!

En flashback till '97.

Skoltrött redan

Typ jag i skolan nu om dagarna. Än en gång är jag riktigt less på den som planerat kursordningen. Alltså vi har väldigt jobbiga teoretiska kurser nu på våren så som vårdteori, forskningsmetodik, organisation och ledarskap, bla, bla, bla. Hur de tänkte där vet jag inte, allt på  en gång. Hur jag ska hålla mig vaken vet jag inte, det är nämligen lättare sagt än gjort när lärarna står och läser från powerpoint dagarna i ända och ibland känns det som de inte ens pratar svenska. 

Januari

För att inte glömma så lätt när året är slut och bli bättre på att göra sånt som jag vill få gjort, har jag tänkt mig att skriva en kort resumé av varje månad. Det här är mest för mig själv alltså, för min egen skull.

Årets första månad har svischat förbi i sådan fart, om alla andra månader går lika snabbt har vi nog ett nytt år snart här igen. Nu på senare tid har man börjat fatta känslan som folk pratar om när de tycker att åren bara går och man knappt hinner med. Nåja, tillbaka till ämnet.

Januari har varit en bra månad. Årets första dag och några dagar som följde spenderade jag i jobbet. Sen inledde jag min näst sista praktik som sjukskötarstuderande på hemsjukvården. En praktik som jag gick och hade lite ångest inför, var inte alls motiverad. Även om det inte är min grej i dagsläget så gick det nog ändå bra. Det som jag gillade mest med praktiken var att få lite rutiner igen, hade ju alla utom en kväll ledig och likaså helgerna. Tack vare att arbetsdagarna började så sent (kl.8 som är sent i vårdbranschen) så hann jag göra det jag tycker om mest före, träna på morgonen.

Den här månaden måste jag nog också ha slagit något rekord med min matlagning sedan jag flyttade hemifrån, jag har banne mig kokat mat varje dag! Vilket gjort att jag ätit bättre och inte bara kastat in vad jag hittat i skåpet när jag kommit hem och varit vrålhungrig.

Ett av mina nyårslöften var att läsa en bok i månaden och januaris bok var Wallflower, boken bakom filmen The perks of being a wallflower. Definitivt sevärd och läsvärd. Kan skriva mer om boken i ett annat inlägg.

Kan konstatera att jag varit väldigt dålig på att fota under den här månaden och måste försöka bättra mig under februari.

Snöyran

Oj hoho, vilket väder det är idag och har varit det senaste dygnet. När ska snön sluta kommer ner? Idag är det riktigt snöyra här. Har varit ute och skottat upp gården, vilket är tungt som fan. Sen var vi ute på vinterns jobbigaste promenad (för att stilla en hund med alltför mycket energi). Kändes som vi gick dubbelt längre än vad vi gjorde när vi plumsade fram i snön, tre och en halv kilometer blev saldot på  det.

Tror närmare bestämt att jag slänger mig på soffan nu en stund efter allt arbete med gården. Vi har ju egentligen bara en liten gård att sköta om men det drivar alltid så hiskeligt mycket här så det är mycket jobb ändå. Det är ju inte heller precis lite snö som kommit det senaste dygnet.