Vissa dagar blir helt enkelt inte så som man tänkt sig. Hade stora planer för idag, skulle vara duktig och åka till skolan för att skriva skoluppgifter och skriva på lp.
Vad som i stället hände var att jag vaknade och pang på fick jag min släng av mag/spysjukan. Jag har legat på golvet och trott slutet varit nära och jag har gråtit. Fy farao. Först nu på kvällen har jag kunnat röra mig i lägenheten och vara i annat läge än vågrätt sådant. Nu vågar jag dricka ett vattenglas utan att vara rädd det kommer upp igen.
Trodde liksom att jag var immun mot detta, har bara haft det en gång tidigare som jag minns (vad som pågick före skolåldern kan jag inte uttala mig om). Fastän de haft det på jobben genom åren har jag alltid lyckats att klara mig, tills nu då.
Waylon har varit så bekymrad över matte och legat vid min sida.









