Pink shoes

Om man inte tycker om löpning eller att läsa om löpning så kanske detta får en på andra tankar eller så ja.. inte. Hur som haver, det här är min relation till löpning.

Jag tycker om att löpa, har fått in det som en vana och njuter av det. När jag är på vägen kopplar jag av och tänker inte på hur många kilometer jag har framför mig eller bakom mig. Visst följer jag med på pulsklockan men jag jagar inte kilometer längre. Det är inte längden på löpturen utan känslan under turen som har betydelse. Att lyssna på musik medan jag springer går inte heller längre, det stressar mig. Men det tog några löpturer före jag lärde mig att njuta av tystnaden och fågelkvittret. Hur än klyschigt och löjligt det låter så känns det som jag springer bort problemen och löser världsproblem medan jag springer. Ni vet, sånt som man som rökare annars gjorde under rökpauserna förut.

Speciellt nu, när det är stressigare och fullt program hela tiden är det extra skönt att snöra på sig skorna och bege sig ut.

#gillaregentligeninterosa #inteminfärg #fannsintemycketattväljamellan

Egoboost

Fem saker jag är bra på

Multitaska. Skoja till det. Läsa människor. Lyssna. Köra bil.

Fem saker jag gillar med min kropp

Att den fungerar som den ska. Längden, 172 cm. Mina mörk bruna (nästan svarta) ögon. Att jag har ett starkt immunförsvar (om det nu passar in här, men det tycker jag att det gör) Ärren från diverse olyckor som liten, bakom varje ärr finns en liten historia. Kroppens förmåga att reparera sig själv.

Fem saker jag är stolt över

Att jag är stark och vågar prova på nya saker. Mitt val av yrke. Att jag snart är färdig med min andra utbildning. Mina tatueringar. Att jag satsat på min egen hälsa (och inte bara andras) och kommit långt.

Fem saker jag är tacksam för

Min familj (sambon medräknad där) och vänner. Att jag har tak över huvudet. Att jag fått en bra uppfostran. Att jag fått växa upp på landet med mycket djur runt mig (hästar, katter, hundar, höns och kaniner hemma hos oss). Att jag är jag och att jag är frisk.

Att vara stolt över sig själv

Vilken seger idag! Ja, en mental seger kan man säga. Pushade mig på dagens länk och äntligen kom jag mig för att springa 6 km (6,3 om man ska vara petnoga). 

En annan sak, idag var det också första gången som jag sprungit utan musik i öronen. Först var det jobbigt att höra sitt eget flås men sen gick det nog. Jag lyssnade till mina fötters ljud mot vägen, hundens tassar bakom mig (sambon cyklade med Waylon) och tystnaden från naturen. Till sist njöt jag av att inte ha musik pumpandes i öronen. Det är nog också en mental träning i sig, att länka/promenera utan att ha något i öronen.

Men fy sjutton vad skönt det känns efteråt. Det här gjorde jag bra!

Det här med tobak

Läste nyss en artikel på Expressen som handlar om att Danmark vill förbjuda rökning, för alla som är födda efter år 2000. LÄNK. Men tobak skulle fortfarande finnas där i hyllan, bakom kassan. Artikeln har delats många gånger på Facebook och det var även där jag snubblade över den.

Några funderingar som ploppade upp i skallen:

• Det står att 6500 färre danskar skulle ha drabbats av cancer varje år om de fimpade sina cigaretter. Vad är det som säger att dessa inte skulle ha drabbats även om de inte röker? (Okej, säkert många, ja kanske hälften skulle ha klarat sig). Men det låter så dumt tycker jag, bara för att du inte röker är det inget som garanterar att man är frisk hela livet.
• Det står också att man skulle kunna undvika 5000 dödsfall per år. Igen, tror folk verkligen att vi är menade att leva för alltid? Alla vill väl inte leva för alltid heller? Det skrivs om förtidig död. Vid vilken ålder är det normalt att man ska dö? Hur skulle världsbefolkningen se ut om vi alla skulle leva till 100?
• Denna förbudspolitik. Ju mer saker förbjuds, ju mer spännande är det att prova på. Dagens ungdomar röker mindre och mindre. Märker själv skillnad från när jag gick i högstadiet och dagens tonåringar där. Varför inte bara låta det ha sin gång? Tids nog finns nog den generationen som inte alls röker.
• Sen känner jag så här, om de nu så gärna vill så slut på det hela. Ta bort hela skiten då, helt och hållet och ge människor som röker bra hjälp med att sluta i stället.

Att göra egen juice

För en tid sedan såg jag en dokumentär som hette Fat, sick and nearly dead. Det handlar omen australiensare som bestämmer sig för att juicefasta i 60 dagar, under dessa dagar så bilar han också  genom USA. Det som påverkade mig i den här dokumentären var hans möte med en lastbilschaufför på vägen genom landet som också beslutade sig för att ta tag i livet, hans första steg blev också juicefasta. Det påpekas nog också att det inte är något man ska hålla på med hur länge som helst, mera som en kickstart. Youtubelänk.

Under höstlovet provade jag att juicefasta i tre dagar. De två första var jag helt slut, trött och ville mest bara sova. Vilket kanske också var bra. Den tredje dagen hade jag en sådan energi. Det tog säkert två dagar för kroppen att få ut all skit. 

Att bara leva på juice? Njäe. Men jag börjat dricka juicer regelbundet, ca en om dagen, ibland två. Oftast blir det då på kvällen. Då försöker jag att det blir mest grönsaker men någon frukt behövs nog för lite sött vill man nog ha det, åtminstone tills man vant sig med alla grönsakssmaker. 

Selleri är något som rekommenderas starkt vad jag har förstått och det är nog en smak man måste vänja sig med. I flera recept ska man använda sig av t.ex. fyra selleristjälkar, jag klarar än så länge av bara en i taget.

Fördelarna är många

Jag har skrivit tidigare här att 2014 blev året som jag slutade att röka. Det har jag också tänkt fortsätta med, men jag har sagt åt mig själv att jag aldrig ska säga aldrig. För man vet ju just aldrig, när man sätter en sån hård gräns som aldrig börjar vi människor ofta sukta efter det vi har förbjudit ganska fort. Ett exempel är att vi lovar heligt att vi aldrig ska äta mera godis, ändå slutar det med att vi gör det.

Jag tänker som att so what om jag röker någon cigarett ännu i livet, bara jag inte röker mig genom hela livet är jag nöjd.

Saker som ändrats/förbättrats sedan jag slutade:

• Förut hörde en måltid alltid ihop med en cigarett efteråt, jag har lärt mig att inte stressa genom måltiderna (som jag ofta gjorde förut för att få efter måltids cigaretten). 
• Tänker inte hela tiden på att jag måste till butiken, förut gjorde jag ofta mathandlandet vartefter jag köpte tobak. Nu veckohandlar jag och that's it. En sak mindre att tänka på.
• Bye bye Ventoline medicinen vid ansträngning utomhus när det är kyligare
• Välkommen tillbaka smaksinnet! Det var minsann en lång semester.
• Slutade dricka kaffe, kaffe och tobak gick hand i hand för mig och utan det ena smakade det andra bara skit.
• Frossar i olika tesorter numera, så skoj att man faktiskt känner de olika smakerna.
• Jag är lugnare och mindre stressad/nervös som person. Tidigare rökte jag flera nästan riktigt efter varandra när jag var riktigt nervös.
• Spenderar pengarna på annat. Förut var tobak prioritering nummer ett, valde bort mycket annat för att ha råd att röka under åren. 
• Sambon är stolt över mig, han som är icke rökare.
• Mitt intresse för hälsa i överlag har ökat enormt
• Jag rör på mig mera, mina lungor orkar med att jag t.ex. springer.
• Jag märker resultat när jag rör på mig, det blir bättre, det går framåt.
• Koncentrationen har blivit bättre, orkar längre innan jag blir rastlös.

Tankar om träning och hets

Jag rökte under nästan 10 år, jag vet det är hemskt. Men jag kan inte heller bara förneka det, jag är 24 år och började röka någon stans mellan 14 och 15 år. Detta faktum kom som ett slag i fejset för mig här i slutet av förra året. Nu får det fan vara nog tänkte jag. När man väl tagit beslutet var det inte svårt, för röknings beroendet är mera ett psykiskt beroende än ett beroende av nikotin. Om ni inte tror mig, så varför klarar sig då rökare orökta om nätterna? Men inte på dagarna? 

Rökare är mera stressade än andra människor, även om de tror sig vara tvärtom. Jag har insett det nu. Exempel: en rökare kan inte fullt njuta av en måltid, cigaretter som väntar efter måltiden distraherar, kan inte slappna av och njuta av maten förrän efteråt. Men nu var det ju inte det jag skulle skriva om..

Det finns en grym tränings hets också i vår värld. Du ska gymma, lyfta vikter, vara smal som en pinne med stora muskler är dagens melodi. Bla bla bla.

Vi blir matade med såna här bilder på sociala medier som ska peppa oss att träna. Den sista bilden säger oss i princip att vi ska strunta i att kroppen säger den är trött och pina den ännu mera. Och tydligen ska vi kvinnor behöva skaffa oss en superkropp för att visa ex. pojkvännen vad han missar. Alla vill inte heller se ut som henne på första bilden.

Jag tycker vi ska satsa på göra sånt som är roligt, det ska inte behöva vara en pina att röra på sig. Jag tycker vi ska göra det för oss själv och det som gör att vi mår bra.

Jag har inget behov att vara smal som en pinne, har aldrig varit det. Min kropp är inte byggd så, jag har en lite kraftigare benstomme. Jag tränar för att jag vill hålla mig i gång. Jag springer för jag tycker det är grymt roligt att kunna göra det, att mina lungor nu klarar av det. Förut medan jag rökte ännu var det omöjligt, fick så pipande andning att jag genast efteråt behövde astmamedicin. Vintern höll på att bli en riktig pina, en varm kropp som rörde sig i kylan tyckte inte mina lungor om. Har inte behövt ta astmamedicin på hela det här året.

Att säga att man tränat är ganska laddat idag tycker jag, genast någon säger det får man en känsla av att man själv också borde göra det. "Oj, det borde nog jag också göra".

Att träna på gym anser jag inte är något vi behöver för att må bra. Att vara utomhus, röra på sig och andas frisk luft är nog minst lika bra om inte bättre.