Om man inte tycker om löpning eller att läsa om löpning så kanske detta får en på andra tankar eller så ja.. inte. Hur som haver, det här är min relation till löpning.
Jag tycker om att löpa, har fått in det som en vana och njuter av det. När jag är på vägen kopplar jag av och tänker inte på hur många kilometer jag har framför mig eller bakom mig. Visst följer jag med på pulsklockan men jag jagar inte kilometer längre. Det är inte längden på löpturen utan känslan under turen som har betydelse. Att lyssna på musik medan jag springer går inte heller längre, det stressar mig. Men det tog några löpturer före jag lärde mig att njuta av tystnaden och fågelkvittret. Hur än klyschigt och löjligt det låter så känns det som jag springer bort problemen och löser världsproblem medan jag springer. Ni vet, sånt som man som rökare annars gjorde under rökpauserna förut.
Speciellt nu, när det är stressigare och fullt program hela tiden är det extra skönt att snöra på sig skorna och bege sig ut.
#gillaregentligeninterosa #inteminfärg #fannsintemycketattväljamellan






